Onsdagskväll, middag med tjejerna och mycket babbel och skratt. En underbart vacker bukett fick jag också. Men blandat med allt det glada och mysiga fanns också ett allvar som jag märker blir mer och mer påtagligt. ”Jag vill bara ha lugn och ro” sa en av mina vänner igår och jag förstår precis vad hon menar.
Många i min omgivning känner stor trötthet, inte utbrändhet utan helt enkelt trött i hjärnan. Orkar inte med alla val som ska göras, t ex val av bank, elbolag, försäkringsbolag, pensionsförsäkring m m. Orkar inte ta till sig alla nyheter eller allt som står i tidningarna, inte ens det som tidigare har roat.
Ett I-landsproblem kan man tycka men vem är där och drar i spakarna? Vem sätter stopp och om ingen stoppar, hur går det då? Jag vågar inte ens tänka på det.
Kanske det är dags att ta ett djupt andetag och se över vår egen situation och ta ansvar för den. Ställa sig frågan: VAD ÄR VIKTIGT? En djupdykning i den frågan kan nog ge svar som får dig att tänka till lite. Det är jag rätt säker på.